Megaemsing

Det är lite konstigt hur folk kan tolka en.
I morse när vi hade vårat förmiddags fika, så satt det en kille vid det bord jag brukar sitta i,( ja jag har en speciell plats men det har bara blivit så det är många nadra som har det), jag har inte pratat med han så mycket inte för att jag pratar med nån där försöker ju helst vara ifred.

Har som inte fått nån bra bild av honom, han föddes normal men har varit med om en olycka och jag tror han har en hjärnskda som gör att han har problem med närminnet, sen syns det att han har varit med om något han går lite konstigt, men framförallt märker man att nått är inte som det ska med honom när han börjar prata men han är typ gift och har barn så nånstans så kan han väl vara normal.

Men hur som helst så säger han till mig att jag alltid ser glad ut och att jag alltiud har svårt att inte skratta ..hmm!?
Hur fel kan människan ha egentligen, vet inte om han driver med mig eller om han verkligen tror att jag är glad hela tiden, det är ju snarare tvärtom när jag är på utisam ...det händer att jag kan ha svårt att hålla mig för skratt om jag hör nått på radion och då gör jag allt för att inte visa det kanske att han sett det då fast jag tror mest att han flummar på
Han gillar att driva med personalen och man vet ju att han bara skämtar .

Jag blev nog väldigt uppjagad efter det där och det var skönt när jag gick därifrån, men så i slutet av dagen på eftermiddagsfikat, då börjar hon jag tycker är mest jobbig att ställa flera frågor på raken och egentligen så är inga av dom jobbiga frågor men jag får ju fram min spärr då och det blir bara jobbigt.
Som tur var så satt det två ur personalen där och dom är ju från kåge och det är oxå därifrån hon är och dom sa som till henne men efter det fikat var jag oxå uppjagad ....hatar sånna dar ....