Megaemsing

Ska börja berätta om mitt handikapp nu och jag tänkte börja och berätta om när det upptäcktes.
Det var inte föränn i våren i ettan, på gymnasiet som mina lärare förstod att det inte skulle funka för jag hade dåliga betyg och eftersom jag alltid har varit tystlåten så förstod dom att det inte skulle funka i längden eftersom jag gick omvårdnads .
Då började en massa möten med mamma & pappa min lärare som jag hade mest kontakt med och en massa andra som jag inte minns riktigt nu vilka som var med på möten eller om det bara var ett just då, när jag hade gått ut ettan så skulle jag gå till en psykolog och gjorde ett test som då visade att min nivå var mycket lägre än en  "Normal" för min egen ålder så då började en utredning om mig.

Jag gick kvar i min klass men gjorde inte vissa kurser och om jag har förstått rätt så var jag inskriven i särskolan men är inte säker för jag hade som ingen kontakt med dom.
Utredningen om mig tog väldigt lång tid och kom inte ihåg varför riktigt men mina papper skickades fram och tillbaks till massa inblandade så därför kom man ingen vart.
Eftersom jag hade IG i vissa kurser så läste jag upp det med en lärare men minna inte riktigt när det började men tror det var i tvåan redan, sen när jag började i trean fick jag en assistens .först tyckte jag att det kändes jobbigt för jag var väl rädd vad folk skulle tycka men sen tyckte jag att det var okej, hon var med mig på rasterna och jag kunde äta med henne och hon var med på vissa lektioner, men jag vet också att på vårterminen så träffade jag henne väldigt sällan hon var med andra också och sen hade vi praktik vid två tillfällen ......

Efter påsklovet i trean så skulle vi på ett möte med en psykolog och en överläkare, minns inte mycket av vad som sades på mötet dels så är det ju nu i vår 5 år sedan , sen var jag i min egen lilla värd när det viktigaste kom fram .
Men först var överläkaren sen i mer än en halvtimme så mamma & pappa pratade med psykologen som dom kände lite sen tidigare dom hade träffats när dom var unga via kompisar, så dom pratade gamla minnen, men sen så började ju hon fråga ut om mig om typ barndomen och hur jag är osv sånt som man bör veta, jag hatar ju möten för jag tycker inte om att stå i fokus på det där sättet, jag tror att när jag är i en sån situation har jag lätt att tänka på annat för att kunna stå ut med situationen

Men det som kom fram var att jag har någon form av autism, på senare tid har jag fått höra att det troligen är asperger syndrom.
Efter det mötet så skulle jag göra en massa tester, för att kolla mina svårigheter och vad jag är bra på, det tog ett år innan dom testresultaten var klara så 2004 fick jag veta exakt vad dom kom fram till och egentligen var det väl ingen nyhet för nån vad som sades men det kan också vara svårt att förstå vad dom pratar om för ibland använder dom så konstiga ord så jag kände mig helt knäpp när dom berättade resultaten och kan än idag känna att jag vet rätt lite om själva handikappet.

Jag skriver mer senare om nått annat som har med mitt handikapp att göra men nu skulle jag bara skriva om hur det började!