Gråten är nära
Mitt humör har verkligen pendlat den senaste tiden.
I fredags när jag skrev bloggen hade jag nästan bestämt att fara och träna men en tid efter det blev jag lessen och tappade orken för att träna.
Senare på kvällen kom Linnea hit och vi såg på Let's Dance, sen såg vi endel roliga klipp på youtube, så slutet av dan var jag glad.
Iofs så är det ju lättare att vara glad när man träffar nån en när man är själv.
I lördags så skulle vi ju på 50årsfest på kvällen.
På dagen tror jag att jag mådde sådär men kom bara ihåg när jag just hade kommit till sunnanå för jag var där innan då kände jag att jag var nere igen och visste nästan hur det skulle bli när jag kom fram till festen ....
När vi kom fram var jag rätt uppjagad och visste inte vart jag skulle ta vägen hoppas att det är en känsla jag har och att ingen annan tänker på det, vet inte men det har blivit ett problem på senaste tiden ..kan hända att det blir så på fester jag är bjuden på tills jag är tillräckligt onykter att jag slappnar av .
Blev iaf bättre när vi satte oss vid bordet och äta, hade redan bestämt innan att jag skulle dricka om det fanns tillfälle och jag fick i mig lagomt så jag kunde slappna av men jag blev kanske inte vågligare, men jag tycker festen var rätt kul ändå ....for hem rätt tidigt och såg melodfestivalen, hade spelat in det men jag var väl som onyktrast när jag skulle se det men jag var iaf på topp humör :P
När jag vaknade igår var jag på rätt bra humör och sen bestämdes det att jag skulle gå en liten promenad med Linnea innan jag skulle till grubban och fira Sara och då kändes allt bra men senare under tiden jag var där kännde jag bara att jag ville gråta :(
Jag vet inte vad felet är man allt känns så jobbigt, jag hatar känna såhär, jag har lätt för att störa mig på människor och jaga upp mig för ingenting, jag skulle säkert kunna gråta varje dag om jag ville det men jag håller allt inom mig .
Idag har jag väl kanske inte kännt att det har varit nära att gråta men jag varit lite utsatt för en massa frågor idag av en jobbig som är på utisam och jag tycker bara det är jobbigt för min låsning blir extra stark när hon ens öppnar munnen spelar ingen roll vad det är för fråga egentligen därför har jag väl som varit på helspänn idag ...eller är ju det jämt tror inte ni fattar hur jobbigt det är för mig på praktiken för om ni förstod så skulle ni fatta varför jag inte vill vara där och på nått annat ställe för del delen heller ...jag skulle vilja träffa nån som kan hjälpa mig att få bort min lånsning och få fram pratet mer för jag tror inte jag kan utvecklas och må bra utan det ......just nu känner jag mig som en halvmänniska om ni fattar?
I fredags när jag skrev bloggen hade jag nästan bestämt att fara och träna men en tid efter det blev jag lessen och tappade orken för att träna.
Senare på kvällen kom Linnea hit och vi såg på Let's Dance, sen såg vi endel roliga klipp på youtube, så slutet av dan var jag glad.
Iofs så är det ju lättare att vara glad när man träffar nån en när man är själv.
I lördags så skulle vi ju på 50årsfest på kvällen.
På dagen tror jag att jag mådde sådär men kom bara ihåg när jag just hade kommit till sunnanå för jag var där innan då kände jag att jag var nere igen och visste nästan hur det skulle bli när jag kom fram till festen ....
När vi kom fram var jag rätt uppjagad och visste inte vart jag skulle ta vägen hoppas att det är en känsla jag har och att ingen annan tänker på det, vet inte men det har blivit ett problem på senaste tiden ..kan hända att det blir så på fester jag är bjuden på tills jag är tillräckligt onykter att jag slappnar av .
Blev iaf bättre när vi satte oss vid bordet och äta, hade redan bestämt innan att jag skulle dricka om det fanns tillfälle och jag fick i mig lagomt så jag kunde slappna av men jag blev kanske inte vågligare, men jag tycker festen var rätt kul ändå ....for hem rätt tidigt och såg melodfestivalen, hade spelat in det men jag var väl som onyktrast när jag skulle se det men jag var iaf på topp humör :P
När jag vaknade igår var jag på rätt bra humör och sen bestämdes det att jag skulle gå en liten promenad med Linnea innan jag skulle till grubban och fira Sara och då kändes allt bra men senare under tiden jag var där kännde jag bara att jag ville gråta :(
Jag vet inte vad felet är man allt känns så jobbigt, jag hatar känna såhär, jag har lätt för att störa mig på människor och jaga upp mig för ingenting, jag skulle säkert kunna gråta varje dag om jag ville det men jag håller allt inom mig .
Idag har jag väl kanske inte kännt att det har varit nära att gråta men jag varit lite utsatt för en massa frågor idag av en jobbig som är på utisam och jag tycker bara det är jobbigt för min låsning blir extra stark när hon ens öppnar munnen spelar ingen roll vad det är för fråga egentligen därför har jag väl som varit på helspänn idag ...eller är ju det jämt tror inte ni fattar hur jobbigt det är för mig på praktiken för om ni förstod så skulle ni fatta varför jag inte vill vara där och på nått annat ställe för del delen heller ...jag skulle vilja träffa nån som kan hjälpa mig att få bort min lånsning och få fram pratet mer för jag tror inte jag kan utvecklas och må bra utan det ......just nu känner jag mig som en halvmänniska om ni fattar?
Kommentarer
Trackback
